Cirkusprinsessan

Dottern har gått på cirkusskola tre dagar på sportlovet och i dag var det dags för den stora föreställningen.
Hon undrade innan om jag skulle gått på cirkusskola som barn, om jag fått möjlighet. Om hon hade känt mig som barn hade hon förmodligen inte ens frågat. Det var liksom inte min grej att balansera på en stor boll och samtidigt hoppa hopprep, eller cykla på en enhjuling, eller kanske jonglera framför ett hundratal föräldrar...
Men nu när jag funderat lite på vem hon ärvt sin smidighet och balans ifrån inser jag i alla fall att hon fått något från mig också. En stor portion nyfikenhet och vilja att testa nya saker, en drivkraft att ständigt utvecklas. Och det är väl också en bra egenskap att ärva, eller hur?