I stället för fika

Jag är en person som är ganska spontan och oplanerad på gott och ont men trivs egentligen väldigt bra med att vara det. Det finns aldrig några veckomatsedlar färdiga hos oss och middagsmaten bestäms när jag står där i affären och får inspiration.

Men jag har äntligen insett att vissa saker är ganska bra att planera i förväg ändå, för att man inte ska frestas att äta sånt som man egentligen inte vill eller tål.
För det är ju faktiskt så, jag tål inte att äta för mycket kolhydrater. Det sätter sig direkt på vikten, jag blir sugen på andra kolhydrater och det märks väldigt väl på mitt humör och min blodsockerkurva om jag äter fel. Jag anser att det är jämförbart med en allergi och när man har det är det faktiskt inte så svårt att avstå.
Det är också ett bra argument om du blir bjuden på något du inte vill äta.
"-Nej, tack, jag tål inte bröd." Det argumentet accepterar väl alla? För inte blir man sårad för att någon tackar nej om man är allergisk, eller hur?
Så hur planerar jag för att inte stå där, jättesugen, framför konditoridisken?
Det är ju så att om man äter ganska strikt LCHF och får i sig tillräckligt med fett vid sina vanliga måltider klarar man sig utmärkt utan fika och mellanmål ganska länge. Men fika är ju ändå något socialt och en trevlig vana som man vill hålla fast vid.

Om jag är i väg på något brukar jag ha med mig en bit mörk choklad i väskan. Det är lätt att ta fram, även om man sitter på ett café. En avokado, små babybelostar eller lite nötter är också smidigt att ha med sig. I bland brukar jag blanda vispad grädde med keso och några frysta hallon i en liten burk, perfekt att ha med sig som ett matigt mellanmål istället för semlan eller bakelsen.
Om man fikar på ett ställe där de gör smörgåsarna själva kan man lätt be om att få en utan brödskiva. Oftast får man lite extra pålägg istället för brödet. Och annars går det bra att ta t ex en räckmacka och bara äta fyllningen. Det går att lämna kvar brödet :).

Har man ett bra alternativ med sig är det inte så svårt att avstå faktiskt. Särskilt när jag vet att jag mår bättre utan.